Valfrihet är inte mindre viktig för att den är svår att tillämpa


Av Katrin Östman, 03 Okt 2011

Tre forskare, Bettina Meinow, Marti Parker och Mats Thorslund skrev på DN Debatt den 27/9 om att de äldre som faktiskt har äldreomsorg i praktiken saknar förmåga att välja. De beskriver förstås att många har nedsatt kognitiv förmåga, men också att äldreomsorgens komplexitet gör det svårt att göra rationella val. Detta har föranlett flera repliker och ledare.

Maria Ludvigsson försvarar i SvD valfrihet som ett sätt att förflytta makten från politiker till enskilda medborgare. I Karlskoga kuriren tar Monica Sundberg fasta på att marknaden och konkurrens inte ensamt kan lösa äldreomsorgens kvalitetsproblem. Svante Säwén på Dagbladet gör istället en poäng av att stabilitet är en viktig kvalitetsfaktor och att ett byte från kommunal till privat drift därför blir en chimär utan kvalitetsförbättring. 

Det ligger i allas intressen att valfrihetssystemen utformas så att de också leder till kvalitetsförbättringar. Hittills har två förslag för bättre fungerande valfrihet framförts: skärpt kvalitetskontroll och lag om ställföreträdarskap för dem som inte själva kan välja. Det finns säkert fler förslag.

Vårdföretagarna håller med forskarna om att det finns svårigheter med de valfrihetssystem som nu används i äldreomsorgen. Vi välkomnar därför forskning som diskuterar valfrihetens problem för att kunna hitta bättre lösningar som passar både de äldre som själva kan välja och de som inte kan det. Valfrihet är inte mindre viktig för att den är svår att tillämpa. För att citera ovan nämnda forskare i en replik i SvD ”Självklart ska även äldre få välja.”  Alla tjänar dock på att vi diskuterar valfrihet med utgångspunkt hos de som faktiskt har äldreomsorg.