Mediernas snabba slutsatser om Vårbacka Plaza

· · · ·
Av Håkan Tenelius, 07 Aug 2013

Fallet med den 72-årige mannen på äldreboendet Vårbacka Plaza i Huddinge är föremål för flera utredningar. Aleris gör givetvis en intern utredning, polisen utreder och Inspektionen för vård och omsorg, IVO, kommer att granska boendet. Utredningarna görs förstås för att vi måste få veta vad som hänt. Just nu vet vi inte särskilt mycket, mer än att alla berörda ser mycket allvarligt på incidenten.

Det hindrar dock inte medierna från att dra långtgående slutsatser. Att det sker vanvård på Vårbacka Plaza beskrivs som ett faktum, av till exempel Studio Ett. Den slutsatsen dras uppenbarligen helt utan faktakoll. IVO:s tillsyn har inte inväntats. Varken Studio Ett eller någon annan redaktion har uppenbarligen försökt få del av den medicinska bedömning som gjorts under helgen (båda personerna togs till sjukhus efter polisens ingripande, och båda kom tämligen snabbt tillbaka till boendet).

Det finns detaljer i nyhetsrapporteringen kring fallet som påminner om de skrönor som började valsa runt i DN:s drev mot Carema. En formulering som går igen är att mannen hittades ”liggande i sin egen avföring”. Just DN (bland andra) för denna uppgift vidare utan att blinka. Är den för bra för att stoppas av en faktakoll, till exempel med den polis som stod för ingripanet?

Jag förstår att redaktionerna anser att de har grund för sina uppgifter, eftersom en anhörig trätt fram och berättat. Jag kan inte bedöma just detta fall, men det finns åtskilliga exempel från vård i livets slutskede på att nära anhöriga feltolkar det som händer. Ångest, sorg, dåligt samvete och medicinsk okunskap om döendet gör att den anhörige inte alltid är det mest pålitliga sanningsvittnet. Funderar redaktionerna någonsin över detta?

Jag tänker på ett inslag i Dokument Inifrån om Carema från november 2011. En kvinna berättar om sin mamma som när hon bodde hemma var pigg och tog promenader, men när hon flyttade till äldreboendet bara blev sämre och sämre. Alla med inblick i äldreomsorgen i Stockholms län vet att nästan alla som kvalificerar sig för en plats på ett äldreboende befinner sig i livets slutskede. Då blir man sämre och sämre. Varken Carema, Aleris eller kommunen kan ändra på detta.

Att människan en gång dör beror trots allt inte på vanvård.