Björklund måste tänka om

·
Av Håkan Tenelius, 13 Nov 2013

Idag skriver jag i Dagens Industri om varför Folkpartiet inte borde säga  nej till riskkapital i vård och omsorgssektorn. Läs artikeln i helhet här:


Björklund måste tänka om

Folkpartiets ledning har inför partiets landsmöte föreslagit ett förbud mot riskkapitalbolag som ägare till vård- och omsorgsföretag. Förslaget grundar sig uppenbarligen på ett enda faktum: Opinionen är orolig.

Detta borde inte räcka som beslutsunderlag för de många seriösa folkpartipolitiker jag lärt känna genom åren. Det saknas en analys av vad följden blir för vårdföretagen – och framför allt för patienter och brukare. Till exempel för de patienter som valt någon av de idag drygt 100 vårdcentraler som berörs.

Förslagsställarna hävdar att riskkapitalbolagen är alltför kortsiktiga ägare.  Riskkapitalbolag äger företagen i snitt 6-7 år, vilket kan jämföras med en aktieägare i ett börsbolag som äger sina aktier i mindre än ett år i genomsnitt. Men avgörande för ett företags långsiktighet är inte själva ägandet, utan om verksamheten bedrivs långsiktigt och ansvarsfullt. Det företag som bygger upp en stabil ekonomi och investerar för framtiden är långsiktigt oavsett ägare. Ofta är just en ny ägare nyckeln till en bättre långsiktighet – en ägare som tillför nytt kunnande eller nytt kapital.

Behovet av äldreomsorg växer. Gamla, otidsenliga äldreboenden måste ersättas och fler platser behövs. Kommunerna har svårt att själva klara utbyggnaden. De ledande äldreomsorgsföretagen manifesterar idag sin långsiktighet genom att låta bygga nya äldreboenden. De tre största planerar 1250 nya platser åren 2014-16. Det sker inte trots att de är riskkapitalägda, utan tack vare att de har starka ägare i ryggen med en vilja att förädla företagen.

Vad händer med dessa utbyggnadsplaner om ett ägarförbud införs? Vad är sannolikheten att ägarna vågar fullfölja utbyggnaden om de riskerar en tvångsförsäljning? På vilket sätt skulle detta gynna våra äldre? Vilka kommuner kraft att bygga dessa boenden istället?

De riskkapitalägda vårdföretagen med runt 50000 anställda finns inte bara inom primärvård och äldreomsorg. Det ledande dialysföretaget Diaverum ingår i en internationell koncern. Koncernens storlek och styrka innebär bland annat att deras patienter får tillgång till den modernaste dialysutrustningen, och dessutom kan få sin dialys inte bara i hemlänet utan på till exempel en rad semesterorter i världen. Företaget har förutsättningar för forskning som de svenska landstingen bara kan drömma om. Om dess ägare förbjuds i Sverige blir den logiska följden att företaget lämnar landet. På vilket sätt gynnas patienterna av det?

Tanken tycks vara att företagens ägare ska förbinda sig att driva företagen under en viss tid, låt oss säga 10 år, för att få delta i LOV- eller LOU-upphandlingar. Införs en sådan regel får det oöverskådliga konsekvenser för vårdföretagandet. Vem vågar ta den risk som en expansion eller en nystart innebär om hon är förhindrad att sälja eller ta in en ny ägare om något oförutsett händer?

Även om förbudet bara skulle gälla mycket stora företag slår det mot hela branschen. Det lilla företaget som behöver nytt kapital eller vars ägare av något skäl inte kan driva det vidare är beroende av att andra kan ta över. Utestängs en viss typ av ägare blir alternativet för många att avveckla företaget, med de följder det får för patienter och brukare.

Efter drevet mot Carema tror många att de stora vårdföretagen snålar in på kvaliteten. Men sanningen är att företagen hävdar sig väl i kvalitetsmätningarna. Socialstyrelsen har visat att driftsformer inte påverkar kvaliteten i äldreomsorgen, och en studie vid Handelshögskolan i Stockholm 2012 visade att just de riskkapitalägda företagen var bättre på så kallade processindikatorer än andra aktörer.

Och det är här jag vill vädja till folkpartisterna att ge sig tid att tänka efter. Är inte själva poängen att säkra kvaliteten i verksamheten, oberoende av vem som driver eller äger den? Borde inte fokus ligga på att få fram ännu bättre mätmetoder och sätt att redovisa, som gör det lätt för både brukare och politiker att sortera bort dem som inte håller måttet?

Håkan Tenelius, näringspolitisk chef, Vårdföretagarna

 

En förkortad version av artikeln är publicerad i Dagens Indsutri 14 november 2013.

Läs även vårt pressmeddelande på temat.