Märkligt gravöl för Caremadrevet

Av Håkan Tenelius, 06 Dec 2013

Igår hölls Caremadrevets gravöl, hjälpligt förklätt till releaseparty för Erik Palms bok ”Caremaskandalen”. Boken är en utförligare version av hans två år gamla TV-dokumentär.

Det blev en märklig tillställning.

Samtalet med författaren leddes av SVT-reportern Knut Kainz Rognerud. Rognerud inledde med att be författaren berätta om hur han hittade scoopet om blöjvägningen, de återanvända kissblöjorna som sedan fått symbolisera den påstådda snikenheten i privat driven äldreomsorg.

Jag trodde inte mina öron. Hur länge ska skrönan om kissblöjorna leva vidare? Inkontinensskydd måste vägas för optimal anpassning. Borde inte en ledande medicinreporter på SVT ha lärt sig detta vid det här laget?

Det var uppenbart att inte heller Erik Palm trodde sina öron, den frågan hade han inte tänkt sig. Missförståndet om blöjvägningen var trots allt inte han upphov till, det kom från Dagens Nyheter.

Första publikfrågan kom från Dagens Samhälle, som undrade hur Erik Palm såg på det faktum att ledningen på Koppargården under den kommunala tiden bara lämnade ungefär en avvikelseanmälan per år. När Carema tog över ökade rapporteringen markant, vilket experter brukar se som ett tecken på ett seriöst kvalitetsarbete. Erik Palm förstod dock inte vart Dagens Samhälle ville komma, sa han.

Därefter vittnade en person som haft en anhörig boende på Koppargården, som beskrev som ett paradis under den kommunala tiden, och ett helvete under Carema. Vittnesbördet avslutades med en beskrivning av hur Carema meddelat dödsbudet. Det påstådda citatet var av en art som till och med den av Michael Douglas karikerade riskkapitalisten Gordon Gekko skulle finna lite väl grovt. Var det sant? Om det här var en källa jag byggde en viktig nyhetsrapportering på skulle jag trippelkolla uppgiften, väl medveten om att personer i vissa lägen kan drivas till både överdrifter och lögner för att bli sedda och bekräftade.

Sedan följde en desto mer intressant diskussion. En annan författare vid bokförlaget i fråga påpekade – efter att hon gjort klart att hon var emot vinster i välfärden – att ett jorunalistiskt arbete måste vara långsiktigt. Palm borde följa upp vad som hänt på Koppargården efter att kommunen tog över efter Carema. Blev det bättre? Palm passade.

Demensförbundet förklarade att driftsformen inte spelar någon roll. Problemen är desamma i den kommunala äldreomsorgen.

Jag frågade Palm om han funderat över det faktum att välfärdsdebatten efter Caremadrevet  kommit att enbart handla om drifts- och ägarformer, att allmänheten förmodligen tror att vi kan bli kvitt bristerna i äldreomsorgen bara vi stoppar vinstdrivande företag. Det var inte hans sak att fundera på, sa han.

Mot slutet av frågestunden påpekade Demensförbundet att vi måste få bättre upphandlingar som säkrar kvaliteten, och jag fick chansen att berätta om Vårdföretagarnas och SKL:s gemensamma projekt för att åstadkomma just detta.

Då förklarade Knut Kainz Rognerud att han var med sugen på vin än att leda samtal.

Och Caremadrevet förklarades avslutat.