Regeringskrisen öppnar för ett omtag i välfärdspolitiken

· ·
Av Håkan Tenelius, 03 Dec 2014

Sverige står inför en regeringskris. Denna eftermiddag planerar riksdagen att rösta om budgeten, och i så fall faller förslaget från regeringen Löfven. Vad som därefter händer vet ingen. Men vissa följder kan vi ändå se när det gäller vård- och omsorgsbranschens risker och möjligheter.

 

En direkt effekt blir att frågan om vinster i välfärden går in i ett nytt skede. Av allt att döma innebär det nya läget att inflytandet för Vänsterpartiet, som ju hittills i princip styrt S-MP-regeringens hållning på området, går om intet.

Ett sannolikt scenario är att regeringen idag eller efter ett nytt misslyckat försök att hitta en budgetöverenskommelse avgår. Då lär Stefan Löfven få uppdraget att ledan en expeditionsministär fram till ett nyval i vår. En expeditionsministär ska enligt hävd inte ta några nya initiativ. Det innebär att den vinstutredning regeringen förberett inte kan tillsättas. Frågan är om Socialdemokraterna ens vill ha utredningen med de villkor Jonas Sjöstedt trumfade igenom.

Inte heller kan regeringen återkomma med förslaget om att begränsa vårdvalet, den proposition som under förnedrande former fick dras tillbaka efter massiv kritik från oss och andra.

Vad ett nyval kan resultera i vet förstås ingen. Men min bedömning är att inget regeringsalternativ ser någon framtid i ett organiserat samarbete med Vänsterpartiet efter detta, vilket också borde innebära att de mest skadliga regleringarna av vårdföretagandet inte aktualiseras igen.

Istället står vi inför en möjlighet till ett omtag i välfärdspolitiken. En utredning är trots allt inte fel tänkt. Men istället för att utreda vinstbegränsningar borde de mer sansade partierna i riksdagen komma överens om att se över de verkliga utmaningarna i välfärden: Hur säkrar vi bästa möjliga kvalitet i vård och omsorg? Hur kan vi med hjälp av upphandlingar och valfrihetssystem se till att de begränsade resurserna används så effektivt som möjligt? Hur kan vårdvalet utvecklas så att innovationer stimuleras och möjligheterna till god vård är likvärdiga över landet? Hur löser vi utmaningen att locka fler kompetenta och engagerade ungdomar till de viktiga vård- och omsorgsyrkena?

Vårdföretagarna står redo att bistå konstruktivt i ett sådant arbete. Och det gäller fler aktörer. Samma signal skickar idag fackförbundet TCO i en debattartikel i Aftonbladet.

Och jag är helt säker på att många andra aktörer instämmer. Vinstdiskussionen har förlamat debatten om välfärdens utmaningar. En positiv effekt av den i övrigt inte särskilt uppmuntrande regeringskrisen är att vi nu kan lämna detta destruktiva spår.