Sjukvårdsministern lyfter ickeproblem i stället för de verkliga utmaningarna

DN Debatt idag lanserar sjukvårdsminister Gabriel Wikström tillsammans med Vänsterpartiets talesperson i vårdfrågor Karin Rågsjö två förslag: ett förbud mot privatisering av universitetssjukhus och åtgärder som ska hindra att patienter med privata sjukvårdsförsäkring tränger undan dem med större behov. Återigen väljer S att fokusera på ickeproblem i stället för vårdens verkliga utmaningar. Och återigen väljer S att kroka arm med V i stället för att samverka med de entreprenörer som står för nytänkandet.

 

Privata sjukförsäkringar är en växande företeelse. Till exempel erbjuder flera fackförbund sina medlemmar att försäkra sig. Orsaken är den bristande tillgängligheten i vården. Vårdköerna är ett reellt problem som drar ner svensk sjukvård i internationella jämförelser.

Är då de privata sjukförsäkringarna i sig ett problem? Även om företeelsen växer – 2015 hade 648000 svenskar en försäkring – så är andelen av vården som betalas via försäkringar extremt liten. En procent av hälso- och sjukvården finansierades 2014 via försäkringar.

Tränger försäkringspatienter undan andra, mer behövande? Snarare är effekten den motsatta. En privat vårdgivare som har kapacitet över när uppdraget från landstinget är fullgjort kan ta emot en patient med försäkring den övriga tiden. Därmed avlastas ju den offentligfinansierade vården, och köerna där kortas. Den samhällsekonomiska vinsten kommer när anställda får snabb vård och kan komma tillbaka i arbete. Det innebär i förlängningen mer resurser till exempelvis sjukvården.

Med andra ord är den bild sjukvårdsministern och vänsterpartisten målar upp totalt missvisande. Och den åtgärd de föreslår, i princip att vårdgivare ska följa lagen, ett kraftfullt slag i luften.

Idag finns inget förslag om att lägga ut hela universitetssjukhus på entreprenad, eller ”privatisering” som S och V säger i sin retorik. Men genom att flagga för ett förbud får de det att låta som att detta är ett reellt hot mot vården.

Även om också detta är en ickefråga måste jag invända mot deras resonemang. Med hänvisning till nedläggningen av BB Sophia skriver de att ”privatiseringar kan skapa fler problem än de löser” och att ”vinstintresse inom välfärden leder fel”. Men BB Sophia stängde ju inte för att de gjorde för lite vinst. De tvingades stänga på grund av otillräcklig finansiering som gav stora underskott som dessutom såg ut att vara eviga. Däremot visade BB Sophia att det går att bedriva verksamhet med extremt nöjda föräldrar OCH personal. Något som den offentliga vården ofta inte mäktar med.

Dessutom måste även universitetssjukhusen samverka med privata aktörer, både svenska och internationella, för att kunna bedriva vård och forskning av toppklass. Antagandet att svensk, offentligproducerad vård per definition är bäst i världen är fel.

Och om vår sjukvårdsminister tror detta, då har vi ett VERKLIGT problem.