Stora brister i vården ur ett patientperspektiv

Den svenska sjukvården ligger i botten när det gäller flera aspekter som är viktiga för patienten. Det visar en aktuell internationell jämförelse av hur patienterna upplever vården. Resultaten bör leda till eftertanke hos landets sjukvårdspolitiker. Den privat drivna vården kan och vill bidra.

Vårdanalys ny rapport

Det finns stora utmaningar att ta itu med i den svenska hälso- och sjukvården för att möta patienternas behov. Det visar Vårdanalys rapport Vården ur befolkningens perspektiv 2016 som redovisar de svenska och internationella resultaten från den undersökning Commonwealth Fund gör i 11 länder om patienternas erfarenheter av vården. I studien har drygt 7 100 svenska patienter deltagit.

Några av de viktigaste resultaten i undersökningen:

  • Förtroendet för den svenska sjukvården sjunker. Endast en tredjedel av de svenska patienterna som svarat anger att de tycker att sjukvårdssystemet på det hela taget fungerar bra.
  • Sämre tillgänglighet än i andra länder. De svenska patienterna upplever en sämre tillgänglighet jämfört med andra länder. 70 procent anger att de fick tid hos läkare eller sjuksköterska inom sju dagar, jämfört med 80 procent eller mer i de flesta andra länder. Endast en fjärdedel av de svenska patienter som svarat uppger att det är lätt att få vård på kvällar och helger utan att besöka en akutmottagning. Resultaten visar också att patienterna upplever att väntetiderna till specialistsjukvård och akutsjukvård är längre i Sverige än i de flesta av de andra länderna.
  • Färre svenska patienter har en fast läkarkontakt jämfört med andra länder. Endast 40 procent anger att de har det.
  • Bland de sämsta resultaten när det gäller kännedom om patienten och information. Den svenska vården får bland de sämsta resultaten när patienter tillfrågats om vårdpersonal känner till viktig information och patientens medicinska historia, tillbringar tillräckligt med tid med patienten och förklarar saker på ett sätt som är lätt att förstå.
  • Sämst på att koordinera vården. Sverige är det land där den minsta andel av patienterna anger att de får hjälp av sin ordinarie läkare med att koordinera eller planera sin vård. Endast drygt hälften av patienterna menar att de får denna hjälp.
  • Bristande delaktighet för patienter med kronisk sjukdom. Endast 4 av 10 patienter med kronisk sjukdom upplever att de har varit delaktiga i diskussioner om sin fortsatta vård och behandling.

Resultaten ovan borde stämma till eftertanke hos såväl regering, landstings- och regionledningar som vårdgivare i både offentlig och privat regi. Varför upplever de svenska patienterna att sjukvården fungerar så mycket sämre än patienterna i många andra länder, när det gäller aspekter som har stor betydelse för patienten? Och vad kan vi tillsammans göra åt det?

Foto: David Bicho / Sophiahemmet

Det finns många reflektioner att göra med anledning av studiens resultat. Själv drar jag bland annat de här slutsatserna:

    1. Studien pekar på behovet av att stärka den svenska primärvården. Flera av de brister som patienterna identifierar – bristande tillgänglighet, bristande koordinering och att få har fast läkarkontakt – hänger ihop med det faktum att Sverige jämfört med andra länder har en dåligt utbyggd primärvård. Regeringen och landets landsting och regioner borde nu göra verkstad av flera av de viktiga förslagen i Göran Stiernstedts utredning om en Effektiv vård (SOU 2016:2).
    2. Patientlagen har inte fått tillräckligt genomslag. Den nya patientlagen som trädde i kraft den 1 januari 2015 syftade till att stärka patientens ställning i sjukvården. Resultaten visar att det är en lång resa kvar innan lagens intentioner är uppfyllda. Regeringen borde, tillsammans med regioner och landsting, ta ett omtag för att få fart på arbetet med att se till att patientlagens intentioner genomsyrar arbetssättet i sjukvården.
    3. De privata vårdgivarna har, precis som den landstingsdrivna vården, en hemläxa att göra. Men mycket tyder på att den privat drivna vården fungerar bättre än den landstingsdrivna ur ett patientperspektiv. Den aktuella studien från Common Wealth innehåller inga jämförelser av patientupplevelserna, utifrån verksamheternas driftsform. Men i SKLs nationella patientenkät för primärvården får de privat drivna vårdcentralerna entydigt något bättre resultat än de landstingsdrivna vårdcentralerna. När det gäller kontinuitet är patientnöjdheten betydligt bättre. 64 procent av de patienterna på de privat drivna vårdcentralerna säger att de fick träffa samma läkare eller sjuksköterska vid sina besök, jämfört med 47 procent i den landstingsdrivna vården. Även Läkarförbundet bedömer att de privat drivna – och i synnerhet de ägarledda – vårdcentralerna ger bäst vård och service till sina patienter. 73 procent av läkarna som arbetar på privat drivna vårdcentraler är, enligt Läkarförbundet, nöjda med sina möjligheter att erbjuda en fast läkarkontakt för sina patienter. Motsvarande siffra för de landstingsanställda läkarna i primärvården är 45 procent.
    4. Landstingen måste vårda och värna vårdvalet. Inte minst mot bakgrund av patientnöjdheten bör de landsting som vill utveckla sin sjukvård ge den privat drivna vården förutsättningar att blomstra. Det måste också till en förståelse för att om visionen om en stärkt primärvård ska bli verklighet så går vägen via vårdvalet. De privata vårdgivarna verkar sida vid sida med den landstingsdrivna primärvården genom landstingens vårdval. Men villkoren är på många håll inte lika. För att primärvården – oavsett regi – ska kunna fortsätta utvecklas måste landstingen vårda och värna vårdvalet.
    5. Se de privata vårdgivarna som partners i specialistvården. Patienterna pekar på bristande tillgänglighet i specialistvården. De växande vårdköerna i specialistvården är ett allvarligt problem. Med hjälp av de privata vårdgivarna i specialistvården skulle landsting och regioner kunna förbättra sin tillgänglighet och korta vårdköer. De privata vårdgivarna kan och vill bidra mer om de får möjlighet.

Det finns säkert en mängd andra reflektioner att göra om patienternas bild av vården. Vi fortsätter gärna den diskussionen. En sak är säker – ingen vet bättre än patienten själv vad hen har haft för upplevelser och erfarenheter.