Fokusera på sjukvårdens verkliga utmaningar, regeringen

Regeringen har idag lagt fram två propositioner, den ena om sjukvård finansierad med sjukvårdsförsäkringar och den andra om driftsformer för universitetssjukhus. De kommer inte att lösa ett enda problem i hälso- och sjukvården, utan handlar enbart om att på olika vis försöka sätta upp hinder för den privat drivna sjukvården. Vi hoppas att riksdagen fattar det kloka beslutet att avslå båda lagförslagen.

 

I förmiddags var vi från Vårdföretagarna, tillsammans med sjukvårdsminister Gabriel Wikström och en rad aktörer, hos riksdagens socialutskott för att diskutera kompetensförsörjningen, som är en av hälso- och sjukvårdens riktigt stora utmaningar. Sjukvårdsministern hade inte möjlighet att vara med på hela hearingen, eftersom det är torsdag och regeringssammanträde.

Tillbaka på kontoret kan jag konstatera att regeringen använt en del av sitt möte till att fatta beslut om att lägga fram två propositioner, som inte kommer att lösa ett enda problem i hälso- och sjukvården, utan enbart handlar om att på olika vis försöka sätta upp hinder för den privat drivna sjukvården.

”Förtur i vårdkön?” 

Med sin ena proposition (prop 2016/17:166) vill regeringen förhindra att sjukvårdsförsäkringar ”ska ge förtur i vårdkön”. Regeringens förslag bygger på en missuppfattning. Tillgången till landstingsfinansierad vård blir inte sämre av det finns sjukvårdsförsäkringar som komplement.

Hur långa eller korta sjukvårdsköerna är handlar om landstingens styrning, offentliga resurser och en effektiv organisation. Den som oroas över efterfrågan på sjukvårdsförsäkringar bör fokusera på att öka tillgängligheten i den landstingsfinansierade vården. De privata vårdgivarna kan bidra mer till att korta väntetiderna i vården – om de ges möjlighet till det. Privata vårdgivare verkar enligt sina avtal med landstinget och med försäkringsbolag. Vårdgivaren är skyldig att uppfylla sina åtaganden gentemot landstingets patienter och säkra att de får vård i enlighet med vårdgivarens avtal med landstinget.

De flesta landsting reglerar en viss volym besök, operationer eller behandlingar i sina avtal med vårdgivaren. Att vårdgivaren kan nyttja ledig kapacitet därutöver till att också ta emot försäkringspatienter tjänar vi alla på. De volymer som landstingen upphandlar är inte heller alltid tillräckliga för att kunna bedriva verksamheten effektivt. När en privat driven mottagning eller klinik också kan ta emot försäkringspatienter sänks kostnaden per vårdtillfälle. Dessutom stärker det kvaliteten i verksamheten när vårdgivaren kan utföra fler behandlingar.

Det vore vidare ett misstag att anlägga ett statiskt synsätt på sjukvården – att en privat finansierad behandling med nödvändighet tränger undan en motsvarande offentligt finansierad. Så statisk är inte resursanvändningen, vare sig i sjukvården eller annan verksamhet. Den privata vårdgivarens planering av sin verksamhet utgår från bedömningen av mottagningens kapacitet och möjlighet att ta emot och behandla patienter, utifrån de uppdrag och avtal de har med landstinget och försäkringsbolag. Vårdgivaren har intresse av att nyttja sin kapacitet till fullo och har i de flesta fall flexibilitet att snabbt ordna tider för både sina landstings- och försäkringspatienter.

Ett allvarligt samhällsproblem som behöver regleras?

Den första fråga som riksdagens ledamöter bör ställa sig är om det behövs ny lagstiftning. Är det ett allvarligt samhällsproblem? Vare sig i den tunna utredning som föregick propositionen, i remissvaren från landstingen och regionerna eller i propositionen finns några fakta eller belägg som visar att behovsprincipen i hälso- och sjukvårdslagen idag skulle åsidosättas. Detta påpekas också av flera landsting i deras remissvar.

Den andra frågan riksdagsledamöterna bör ställa sig är om det går att tillämpa och följa upp den föreslagna lagstiftningen. Det ifrågasatte Vårdföretagarna i vårt remissvar. Men inte bara vi. Statskontoret avstyrker förslaget och menar att det är en ”grannlaga uppgift att bedöma om principerna följts”. Myndigheten för Vårdanalys avstyrker också och konstaterar att det är ”svårt följa upp vårdprioriteringar…”.

Lagrådet sågade lagförslaget fullständigt. Lagrådet påpekar att regeringen inte har visat att lagstiftningen behövs, inte heller att landstingspatienter missgynnas eller hur de föreslagna bestämmelserna skulle kunna utvärderas. Ändå lägger regeringen fram förslaget. Vår förhoppning är att riksdagen ser att lagförslaget bygger på lösan grund.

Konservera universitetssjukhusen?

I den andra propositionen vill regeringen förbjuda landsting och regioner att lägga ut verksamheter som drivs vid universitetssjukhus på entreprenad till privata vårdgivare (prop 2016/17:167). Det vore olyckligt av riksdagen att cementera universitetssjukhusens nuvarande struktur och verksamhet.

Hälso- och sjukvården utvecklas ständigt. Vårdföretagarna bedömer det som orimligt att med lagstiftning försöka konservera en viss sjukvårdsstruktur i de landsting och regioner som har universitetssjukhus. Vårdens resurser är begränsade och kostnadseffektiviteten bör vara en viktig beslutsfaktor vid val av vem som ska utföra vården, oavsett regi. Förslaget går stick i stäv med den strävan många landsting har att integrera vård och att flytta ut vård i öppnare vårdformer till vårdgivare i offentlig och privat regi.

Förslaget förbiser dessutom det faktum att universitetssjukvården numera, utan att kraven på hög vetenskaplig kompetens och förmåga att bedriva utbildning åsidosätts, ska kunna vara lokaliserad till såväl landstingsdriven verksamhet som privat privata vårdgivare som verkar på landstingets uppdrag. Läs gärna vårt remissvar om du vill veta mer.

En majoritet av landstingen är, liksom vi, kritiska till regeringens förslag. Det är också många andra tunga instanser som Inspektionen för vård och omsorg (IVO), Vårdanalys, Konkurrensverket och Läkarförbundet.

Även det här förslaget har lagrådet varit starkt kritiska till. Lagrådet påpekar att förslaget ger regeringen ett vidsträckt bemyndigande på landstingens bekostnad. Som lagtexten är utformad skulle regeringen kunna hindra upphandling av all sjukhusvård. Det tror vi inte att riksdagen vill bidra till.